Gudar som ankare
Jag lyssnade lite på Sören Wibecks ljudbok om Buddhismen. Han menar att många människor i Asien betraktar Buddha som en gud och tillber honom i tempel under förhållanden som måste betraktas religiösa cermonier (I Väst är det vanligast att Buddhismen betraktas som en agnostisk filosofi).
Då kom jag att tänka på att gudar förmodligen fungerar som en slags medvetandes ankare, dvs den typen av ankare man använder i mindfulnessträning. Ett mindfulness-ankare kan vara vad som helst, men oftast använder man andningen. Man registrerar andningen utan att påverka den och hamnar därför i ett meditativt tillstånd där tankar flyter förbi utan att man värderar dem. Man påverkar inte eller värderar en gud. De fungerar som ett fokus i medvetandet. Gudar är någonting som medvetandet riktar sig mot. Man tror, eller tar de för givna beroende på kultur och tidsperiod. De fungerar som ankare för att vi inte ska flyta iväg i alltets flodvåg.



