Jan Garbareks Twelve Moons (1992) var mitt inträde till den genre man ibland kallar Nordisk Jazz. Helt otroligt album där Gabareks sopransax blir till en trollflöjt som manar fram de nordiska skogstrollen: avantgarde-jazzens svar på Edvard Grieg och narrativ som om den vore skapad för att spelas till Ibsens pjäs Per Gynt.